Stödet för förbundskansler Angela Merkels kristdemokrater (CDU/CSU) har visserligen minskat lite sedan senaste valet men partiet behåller ändå sin position som överlägset största parti i parlamentet.

Lika väntat är att socialdemokraterna (SPD) behåller andraplatsen. Men sedan blir det mer spännande. Hela sex partier väntas komma in i parlamentet istället för fyra som förut.

Det här väntas ställa till det i regeringsförhandlingarna. Universitetslektor Kimmo Elo säger att Merkel, som av allt att döma kommer att fortsätta som förbundskansler, vill ha en stabil majoritetsregering, så hon i varje vändning inte behöver vara rädd för att den faller.

– Hon kommer säkert inte att bilda regering med en majoritet på en eller två ledamöter, säger Elo, som jobbar på Helsingfors universitet.

Alternativen är få: ett är att fortsätta den stora koalitionen mellan CDU och SPD. Men det är ingetdera partiet särskilt intresserat av. I synnerhet socialdemokraterna tycker det är motbjudande.

– De har hela tiden strävat efter att komma fram ur Merkels skugga och profilera sig som ett alternativ, säger Elo.

Förändringar i parlamentets vardag

Liberala FDP ser ut att göra comeback i parlamentet och skulle vara en naturligare regeringspartner för CDU. Högerpartiernas stöd ser ändå ut att bara räcka till en mycket knapp majoritet, om ens det. Den enda möjligheten är att förstärka den här regeringsbasen skulle vara de gröna, som FDP dock har stora politiska åsiktsskillnader med.

Den största omvälvningen i förbundsdagsvalet är att högerpopulistiska Alternativ för Tyskland (AFD) kommer in i parlamentet. Partiet är nationalistiskt, EU-kritiskt och öppet invandringsfientligt och kommer att ställa om politiken i Tyskland även om ingen vill samarbeta med partiet i regering.

– I parlamentets vardag kommer man att tvingas ta partiets mandatantal i beaktande, det berättigar exempelvis till medlemskap i utskott, säger Elo.

Man har redan i förbundsstatsparlamenten lagt märke till att AFP driver en annan slags politik.

– Det påverkar säkert landets politiska kultur och också hur parlamentet fungerar, säger Elo.

Det hela kompliceras av AFD består av både en radikalgrupp och den ursprungliga EU-kritiska gruppen. Den här så kallade professorsfalangen är intresserad av bland annat beskattning, det vill säga frågor som också är viktiga för andra partier.

Elo säger att de övriga nu tvingas att fundera på hur de ska kunna samarbeta med vissa AFD-ledamöter men ändå hålla sig på avstånd från partiets ytterfalang.