Tre år blev fem år, men hemmet har hela tiden funnits i Esbo. Största delen av tiden i Jakobstad har Haga tillbringat ute på sommarstugan på Ådön. Men släkten har också en extra bostad i Jakobstad, där mamman och systern också bor.
När Haga kom till Jaro i slutet av 2017 var Tomi Kärkkäinen och Calle Löf redan klara som tränare. De ersattes följande sommar av Niklas Käcko som sedan tjänade ut sitt kontrakt, vilket Jimmy Wargh nu också har gjort.
– Jimmy har gjort ett bra jobb och jag tycker han är den bästa för tränarjobbet, men om han vill vidare på en karriärstege måste man förstå ett sådant beslut. Det vet vi mera om inom ett par veckor.
Wargh fick mycket kritik när resultaten uteblev under våren.
– Om man har insikt i hur Jimmy och laget jobbade var det synd hur allmänheten behandlade Jimmy under den tiden. Det var bara skäll och inget stöd och det var orättvist mot laget och tränaren.
Haga blev själv vald till årets tränare i Helsingforsdistriktet 1994 framom bland andra nuvarande landslagstränaren Markku Kanerva, men valde bort den banan.
– HJK ville ha som till heltidstränare, men jag tyckte det var ett för osäkert jobb. Tränare tillbringar all sin vakna tid till att tänka på fotboll, speciellt på en liten ort som i Jakobstad går det inte att komma bort från rollen. I Helsingfors får man vara mera anonym, men inte som Jarotränare.
Chefstränarvalet hör till de viktigaste besluten som fattas i fotbollsföreningar.
– Jag tycker det är viktigt att tränaren har förankring i regionen. Jakobstadsregionen är en så pass annorlunda omgivning då svenskan är så stark och det är en liten ort. Kvaliteten på de lokala tränarna är också nationellt sett bra. Vi har 3-4 bättre lokala tränare än till exempel Juha Malinen.
Många av de lokala tränarna har under senare år fått chansen: Alexei Eremenko, Niklas Vidjeskog, Calle Löf, Niklas Käcko och Jimmy Wargh. Däremot inte den i Jakobstads boende regiontränaren i Finlands Bollförbund, Stephen Ward (61). Han känner till regionens unga spelare bättre än många andra. Wards namn har även tidigare varit aktuellt, även som tränare tillsammans med Jimmy Wargh, men då har inte tajmningen varit den rätta. Är den nu?
Sådana frågor får Jaro ta itu med nu under november, men då är Haga inte längre vd. I stället tar Tobias Strand över som ny operativ chef.
– Tobias är i rätt ålder, har perfekt utbildning för jobbet och rätt bakgrund. Jag tror Tobias kommer att modernisera vår verksamhet, säger Haga.
Överlag har Haga jobbat mera med laget, mera som sportchef, än vad Liga Jaros första vd Niklas Storbacka gjorde 2009–2016. Det hänger bland annat samman med vem som är tränare. Det blev snabbt ett tränarbyte redan under Hagas första år.
– Sedan var Käcko inte heltidsanställd som tränare och därför blev jag automatiskt mera involverad i lagbygget. Jimmy hade visserligen en stark spelarbakgrund, men var även han ny som tränare på denna nivå i fjol.
Nu, om Jimmy Wargh fortsätter, låter Haga förstå att den processen är under god kontroll. Det är ju dessutom i första hand för de icke-lokala spelarna som den stora fotbollsmarknaden behöver scannas av och Jaro ska ju i första hand satsa på lokala spelare i den mån de finns och står till förfogande.
Ett överraskande namn som dök upp under hösten var Alhaji Gero, vars meritförteckning, ålder och profil var förvånansvärt bra för att landa i Jaro.
– Jag var förvånad över att han var fri. Sedan gällde det att försöka analysera Gero som människa. Det är viktigt att göra personlighetsprofiler på spelarna och till exempel försöka få en bild av hur de tycker det är att bo i en etta i Jakobstad och vandra in till vårt omklädningsrum.
– Geros bakgrund med två vintrar i Östersund, som har ännu kargare förhållanden vintertid än Jakobstad, gjorde att vi tidigt kände att han kunde passa in här. Vi försökte också direkt sälja Östersunds-perspektivet och Gero sade tidigt att han hade samma känsla som i Östersund.
Däremot hade han knappt spelat på ett par år och var såtillvida en risk.
– Vi visste att han inte kan spela 90 minuter direkt, men Jimmy matade direkt minuter åt honom som han då kanske inte var förtjänta av, men som behövdes så att han skulle vara redo till de avslutande viktiga matcherna. Vi hade inte klarat oss så långt med vår tunna trupp om inte Jimmy hade varit så skicklig på att rotera spelarna.
Finns det någon chans för Jaro att få behålla en spelare som Gero?
– Han är nöjd med sin tillvaro och jag tror det finns möjligheter att behålla honom, säger Haga.
– Överlag har de utländska spelarna inte varit gästjobbare utan har tagit mera ansvar än vanligt. Flera satt och grät efter Åbo-matchen.
Hur förklarar du detta?
– Jimmy har inte bara tränare och säljare, utan har skött om laget runt omkring och hittat på saker för att lagandan ska bli bättre. De unga spelarna har också levererat i omklädningsrummet.
Tror du att Sotelo gör comeback i Jaro?
– Nej, delvis på grund av åldern och att Jaro satsar ännu mera lokalt. HIFK borde ha klarat sig bättre. De hade inte sämre material än 3-4 andra ligalag, säger Haga som var med i 20 år i HIFK i olika positioner innan han kom tillbaka till Jaro.
– I södra Finland och inom Bollförbundet anser man Jaro vara en mystisk småstadsförening som klarar sig för bra.
Vad beror det på?
– Det finns bra råmaterial och en trygghet att växa upp i Jakobstadsregionen med en intressant mix mellan finska Finland och Sverige. Det är nära till allt i Jakobstad och samtidigt lång väg till en konkurrerande förening.
– Jaro har en lång tradition och historia, men det är människorna som är urkraften och det är bra människor kring Jaro. Visst är det vissa nyckelpersoner som vid varje tidpunkt är viktiga, men så är det i alla föreningar.
– Om Jaro hade mera resurser skulle klubben vara en av de största i Finland, men pengarna räcker inte till då ekonomiområdet är för litet. Jaro använder varje år för mycket pengar. Det blir ofta några tiotals tusen euro för lite.
Betyder det att Jaro har varit överoptimistiska i budgeteringen?
– Nej, det skulle jag inte säga, speciellt inte om man ser hur en klubb som KuPS har budgeterat.
– I år har till exempel transporterna blev mycket dyrare än budgeterat. Sedan om några sponsorer faller bort som länge har varit kan det snabbt bli upp mot 10 procent av årsomsättningen.
Liga Jaro har en årsomsättning på cirka 600.000 euro.
– Jaro är den klart bästa halvprofessionella föreningen i landet. TPS har till exempel fyra anställda personer kring och 6-7 på kontoret.
Hur skulle Jaro klara sig i ligan?
–Varför ska man vara rädd för ligan? Jag tror Jaro skulle ha klarat sig med årets trupp tillspetsat med tre spelare. Det är min bedömning är att en ligaplats är värd cirka 250.000 euro i bland annat tv-pengar.
– Sedan är frågan hur mycket man vänder till spelarna och hur mycket till strukturerna. Jaro borde ha anställda inom kommunikation, marknadsföring och flera heltidsanställda kring laget.
Vad händer nu med Fredrik Haga?
– Jag ska väga upp de första 60 åren av livet och tänkte till en början övervintra i Portugal. Sedan får vi se om jag kanske har något projekt i kroppen ännu.
Mera om Fredrik Haga i Fotbollspodden.