– Vi firar således både den nya stenfoten och att det gått 70 år sedan museet öppnade, säger Anna-Maria von Schantz, ordförande för Nykarleby museiförening.
Själv blir hon nästan lyrisk då hon besiktar den nya stenfoten som åtgärdats under sommaren av hantverkare och tack vare bidrag från Svenska kulturfonden, Museiverket, NTM-centralen och staden.
– Stenfoten är som ett konstverk, den vackraste i landskapet, säger von Schantz.
Men så var det också i elfte timmen restaureringen skedde då den gamla stenfoten var så gott som på rymmen från den röda huslängan vars äldsta del är från 1600-talet.
Från begynnelsen, eller under den svenska tiden, var huset stadens norra tullhus, där de som kom för att sälja sina varor på stadens torg betalade tull.
År 1828 köpte den norska sjökaptenen Olav Olsen huset. Olsen blev Olson och vars ättlingar fortfarande bor och verkar i Nykarleby. Nykarleby museiförening köpte i sin tur huset av familjen Alfred Sund efter att föreningen bildades i akt och mening att grunda ett museum.
– Josef Herlers dröm var ett stadsmuseum, men då han inte fick staden med på noterna grundade han själv först en förening, som i sin tur köpte huset där museet öppnade för 70 år sedan, säger Anna-Maria von Schantz, vars farfar var bror med Josef.
Josef Herler var utbildad skådespelare och drev vid sidan av sitt aktiva konstnärsliv bokhandeln med samma namn i 54 år. Han var därtill en samlare av rang.
Museet fylldes med föremål från Herlers egna samlingar och genom donationer och inköp.
– Han kände alla i staden och visste vem som satt på vilka föremål. Så han knackade på dörren och bad om föremål som han med en regissörs öga byggde upp bit för bit för att skapa ett levande borgarhem i 1800-talets Nykarleby.
Museet har i stort sett bevarats så som det byggdes upp av Herler. Själv ville han inte att museet skulle uppkallas efter honom. Också om det officiella namnet är Nykarleby museum talar alla i Nykarleby om Herlers museum.
Varje föremål i museet har också sin historia i Nykarleby eller i ättlingar till Nykarlebybor. Detta gäller också dräkterna i den unika dräktsamlingen.
– Vi sitter också på 7 000 fotografier, vilka vi digitaliserat och där namnen finns med på alla de Nykarlebybor som syns på fotografierna, en guldgruva för dem som forskar i sin historia, säger von Schantz.
Av alla de Nykarlebybor vars spår och historia finns i museet vill von Schantz ändå lyfta fram två namn till 70-årsjubileet, eller grundaren och pappan till museet Josef Herler och Hilda Olson, yngsta dottern till sjökaptenen som bodde i huset på 1800-talet. Hon fick sin konstutbildning i Helsingfors och var också kvinnan bakom det första brädspelet i Finland, "Lustfärd till Aavasaksa".
– Hon deltog också som tecknare i en forskningsresa till både Krim och Turkiet. Hennes 400 tecknade bilder av lika många spindlar från resan finns bevarade på Naturhistoriska museet i Helsingfors.
Sitt yrkesverksamma liv avslutade Hilda i London, som mönstertecknare hos en tapettillverkare. Hilda Olson dog år 1915, ett dödsår som nu också rättats till på den minnesplatta som finns av Hilda Olson på ytterväggen till hennes barndomshem.