Jennifer Snårbacka har precis hört hårda smällar och blir förskräckt. Tonläget i sambons röst har Jennifer inte hört tidigare. Han låter spänd, lite osäker men ändå bestämd.

– In i bilen nu, säger Christoffer Stenvall.

Paret tittar upp och ser en grupp män stå på cykelbanan en bit bort. Plötsligt skingras männen, några flyr till fots medan andra ställer sig på elsparkcyklar. Längre upp på banan invid ett bostadshus ligger en man. Han blöder. Mannen är skjuten i ryggen.

– Det var då jag lärde mig hur ett skott låter. Christoffer visste ju redan eftersom han hört skott då han gjorde värnplikten, säger Jennifer.

I vintras blev Jennifer och Christoffer vittne till en skjutning i närheten av avfallscentralen i Solna där paret bor. Skjutningen följdes av fullt polispådrag med snurrande helikoptrar, polisbilar som körde av och an och hundpatruller som sökte efter de skyldiga hela kvällen och långt in på natten. Den natten hade både Jennifer och Christoffer svårt att sova.

– Lite otrygg känner man sig hela tiden, säger Christoffer.

– Jag går helst inte ut med hunden om kvällarna längre, säger Jennifer.

I fjol sköts 63 personer till döds i Sverige. Hittills i år har skjutningarna tagit mer än 40 liv. Incidenterna med skottlossning kan räknas i hundratal. I Solna har det hittills varit fem skjutningar, varav två med dödlig utgång. Även sprängningarna kan räknas i tiotal och de har eskalerat i omfattning. I ett av de senaste fallen totalförstördes två bostadshus i Uppsala och ytterligare tre fick skador. En kvinna i 25-års åldern miste livet i explosionen.

Personen som sköts av de gärningsmän som Jennifer och Christoffer såg dog inte, men en av de två dödsskjutningarna skedde utanför Jennifers och Christoffers närbutik, ungefär 300 meter från deras bostad.

– Det var i somras. Jag körde förbi på väg hem från jobbet precis när det hade hänt. Jag såg en övertäckt kropp, avspärrningar och en massa poliser överallt, säger Jennifer.

– Och förra hösten stod de på bron som går över huvudvägen vid närbutiken och sköt in i en lägenhet, säger Christoffer.

Jennifer är uppvuxen i Kantlax medan Christoffer har sina rötter i Jeppo. Under studietiden i Helsingfors flyttade de ihop och hösten 2020 bestämde de sig för att flytta till Stockholm.

Till en början bodde de väldigt centralt på Sankt Eriksplan, men så småningom började den 35 kvadratmeter stora lägenheten kännas för liten för två personer. För drygt ett år sedan hittade de sin nuvarande bostad i Solna.

– Vi ville bo större och här hittade vi en dubbelt så stor bostad för samma hyra som på Sankt Eriksplan. Vi kollade upp Solna med tanke på kriminalitet och det såg bra ut. Och här finns natur och promenadstråk samtidigt som det är nära till Stockholm centrum, säger Jennifer.

Men i dag är läget ett helt annat. Solna är fortfarande naturskönt och nära centrum, men en del av den stora konflikt som just nu pågår inom ett av de stora gängen verkar ha blossat upp i kommunen, vilket lett till flera skjutningar på kort tid.

Och det handlar inte bara om Solna.

Gängkriminaliteten och det besinningslösa våldet som hänger ihop med den har tagit Sverige och den svenska polisen på sängen. På bara några år har våldet eskalerat våldsamt. I dag räknar polisen med att cirka 30 000 personer i Sverige har kopplingar till kriminella nätverk. Som jämförelse kan nämnas att Danmark räknar med ungefär 1 300 gängkriminella. Dödsskjutningar och bomber i trappuppgångar har blivit vardag i vårt västra grannland.

– Det unika i Sverige är att våldet går ned i åldrarna. Den yngsta jag känner till som skjutit någon var tio år gammal, säger Kristian Malzoff.

Han är kommissarie och nationell samordnare inom fokusområdet våld vid svenska polisens nationella operativa avdelning Noa.

Största delen av våldet kopplat till gängkriminaliteten drabbar de som är involverade i kriminaliteten. Men att de som håller i vapnen blivit yngre har enligt Malzoff gjort att andelen oskyldiga offer ökat.

– Vi ser en hel del felskjutningar och att man spränger fel trappuppgångar. När en ung pojke får ett automatvapen i handen har han svårt att hantera det, han är impulsiv och går ofta på tunga droger.

Malzoff tror också att de unga gärningsmännen för det mesta är väldigt rädda.

– De har kanske rymt från ett HVB-boende och mer eller mindre tvingats in i det de gör.

Orsaken till att det dödliga våldet gått ned i åldrar är rå och förklarar varför polisen har svårt att komma åt det.

– Det ligger i den organiserade brottslighetens natur att vara innovativ. När vi fick en straffskärpning för grova vapenbrott började den organiserade brottsligheten rätt snabbt använda sådana som är under 15 år. De straffas inte lika hårt, säger Malzoff.

Han sticker inte under stol med att polisen i dagsläget kommit på efterkälken i bekämpningen av den organiserade kriminaliteten. Innovationen i brottsligheten är en förklaring. Polisen är bunden till lag och ordning i sin verksamhet medan brottslingar sällan har några betänkligheter i sitt agerande.

En stor utmaning är att de kriminella nätverken är utbredda och utgör en helhet. I Sverige har polisen varit en myndighet sedan 2015. Före det var polisväsendet uppdelat i flera bitar.

– Det har tagit lite tid att börja agera som en myndighet och att inse att den organiserade brottsligheten inte handlar om lokala nätverk. De är mycket smartare än så, säger Malzoff.

Den svenska polisen har dessutom helt enkelt vaknat sent.

– Vi har haft en ganska arrogant syn på organiserad brottslighet. Vi har tänkt att den finns i USA och i förorter i Frankrike, men inte i Sverige.

Malzoff säger att överraskningen var stor när man insåg att ungefär 150 ton narkotika förs in i Sverige varje år. Siffran uppdagades efter att internationellt polisarbete lyckats knäcka krypterade chattar som användes av kriminella nätverk.

På gatan kostar ett gram cannabis omkring 100 kronor och i en joint blandar man vanligtvis 0,2–0,4 gram cannabis med tobak. Det är med andra ord mycket pengar som rör sig i narkotikahandeln.

– Vissa lockas med eftersom det går att tjäna enorma pengar inom den organiserade brottsligheten. Men i verkligheten tjänar de flesta inte pengar, min uppfattning är att de unga och barn som används till att skjuta och som skjuts saknar betydelse för topparna inom de kriminella nätverken, säger Malzoff.

Ytterligare en förklaring till gängkriminaliteten är enligt Malzoff utanförskap som i sin tur har kopplingar till en misslyckad integration. Majoriteten av gängkriminella har invandrarbakgrund. Men Malzoff säger också att det inte är så enkelt att man endast kan avfärda problemet med socioekonomiska orsaker.

– Vi har utsatta områden där våld är kraftigt överrepresenterat, vilket kan tyda på en integration som inte fungerat. Vi har också något som kan liknas vid en radikalisering bland unga kriminella. Tidigare började man sin kriminella bana med mindre brott som snatteri och gick sedan vidare mot grövre brott. I dag går okända unga in och skjuter någon. Varför det är så är en bra fråga. För att kunna motverka problemet är det förstås helt avgörande att förstå det.

En stor utmaning för polisen är också att brottsligheten är väldigt flyktig. Hur gängen hänger ihop och vem som är allierad med vem kan ändra från dag till dag. Dessutom befinner sig många av nätverkens toppmän utomlands, vilket gör det svårare att få tag på dem.

– Sedan vi skiftade regering har vi fått rätt mycket större möjligheter att komma åt den organiserade brottsligheten och de kriminella nätverken. Men det är ännu för tidigt att säga om det gett resultat, säger Malzoff.

Han tillägger att det ändå ser positivt ut. I dag griper polisen betydligt fler personer i anslutning till brotten och antalet ärenden som går till åtal har ökat kraftigt.

Sveriges nuvarande regering ledd av statsminister Ulf Kristersson (M) tillträdde för snart ett år sedan. En av regeringens viktigaste frågor har varit hur man ska få bukt med den organiserade brottsligheten. En del åtgärder har man redan lagt in och andra lagändringar som ska ge effektivare brottsbekämpning är under utredning.

Gängvåldet har fått det svenska folket på tårna och många statsvetare anser att frågan avgjorde riksdagsvalet eftersom de nuvarande regeringspartierna var de som mest ville ta i med hårdhandskarna mot de kriminella nätverken.

Våldet finns inte bara i Stockholmsregionen, utan i hela landet. Brottsförebyggande rådet gör varje år en nationell trygghetsundersökning som publiceras i oktober. I fjol uppgav 27 procent av befolkningen att de känner sig mycket eller ganska otrygga eller att de till följd av otrygghet undviker att gå ut ensamma under sena kvällar i sitt bostadsområde.

Även om gängvåldet handlar om interna uppgörelser och andelen oskyldiga offer är liten ger skjutningarna och sprängdåden många svenskar obehag och skapar otrygghet. Risken för att befinna sig på fel plats vid tillfälle är inte stor, men den finns.

I Farsta, en förort till Stockholm, sköts två personer till döds och två skadades i en masskjutning i juni. Vid 18-tiden på kvällen avlossade två unga män ett tjugotal skott på torget strax intill Farsta centrums tunnelbanestation. Vittnen berättar att de kastade sig ned på marken för att undgå att bli träffade. Skotten kom från militära automatvapen. De som dog var en 43-årig man och en 15-årig pojke. En kvinna i 65-års åldern och en pojke i 15-års åldern skadades. Efter en biljakt grep polisen två mån i 20-års åldern.

– Det är läskigt, jag har en bekant som var på torget precis när det hände. Det kunde lika bra ha varit vi för vi går här vid den tiden nästan varje dag, säger Kristina Berglund.

Hon är uppvuxen i Farsta och flyttade tillbaka dit för ett par år sedan. Tillsammans med dottern Stella rör hon sig nästa dagligen på torget och vid tunnelbanestationen. Berglund säger att hon inte direkt är orolig för sin och dotterns säkerhet, men konstaterar att har man otur så kan det gå dåligt.

– Läskigt nog känns det som att skjutningarna nästan blivit vardag och det är läskigt i sig.

Hedvig Åkerman bor en bit utanför Farsta, men rör sig regelbundet i centrum där sommarens dödsskjutningar ägde rum. Åkerman var på väg till jobbet när hon mötte ambulanser och poliser som var på väg till torget.

– Jag kollade vad som hade hänt och såg att det rapporterats om skjutning. Jag blev väldigt ledsen. Det var väldigt unga personer som hamnade i skottlinjen och civila kom till skada.

Åkerman säger att hon trots allt inte är rädd i vardagen. Det hjälper inte att låta rädslan ta överhand. Tvärtom begränsar det bara det egna livet.

– Men jag har svårt att följa nyheter och ta in allt. Allt som sker känns överväldigande. Det är också jobbigt att det som sker här verkar ha kopplingar till något större. Det vi ser här i Farsta är uppenbarligen en del av ett mycket större sammanhang.

Edgar Savajus kom till Sverige från Peru på 1990-talet. Han har bott i Farsta i 34 år och skakar på huvudet när gängvåldet kommer på tal.

– Mycket beror på staten. Den gör inte mycket för att stoppa detta. Man tar emot så många invandrare från länder i krig och lägger dem i slumområden i stället för att integrera. Barnen växer upp där med arbetslöshet och ser kriminalitet. Det påverkar. Jag kan förstå att gängkriminalitet utvecklas, säger Savajus.

I vintras sprängdes en bomb vid ingången till fastigheten där Savajus bor. Lyckligtvis kom inga människor till skada, men byggnaden tog ordentligt stryk. Trots det känner sig Savajus inte otrygg eller hotad.

– Jag är invandrare och äldre, inte i den åldern som gängmedlemmar. Men jag har ett barn som är 15 år. Hon är ute om kvällarna och jag är jätterädd för hennes skull. Jag gör allt för att ha koll på henne.

Jennifer och Christoffer säger att de trots allt som hänt fortfarande känner att de vill stanna i Solna. Det är inte lätt att hitta en motsvarande bostad så nära Stockholm centrum och paret har precis fått hyreskontrakten på sin lägenhet förnyat.

– Vi tänker ändå att vi inte behöver flytta. Skjutningar sker överallt och vi trivs bra här, säger Jennifer.

– Man vänjer sig vid allt, egentligen alltför snabbt. Men visst har en del förändrats. Tidigare tänkte jag inte alls på vilka tider jag rörde mig ute och vart jag gick. Men nu har jag börjat undvika vissa områden kvällstid, säger Christoffer.

Men inför tanken på att stanna i Sverige för all framtid tvekar paret. De har funderat fram och tillbaka. Det oroliga läget i Stockholmsregionen har gjort att längtan till Österbotten vuxit sig starkare. Jennifer har anställning som journalist på en studenttidskrift och Christoffer jobbar som projektingenjör. Paret äger också ett hus i Munsala som de renoverar. Ibland funderar de också på att i framtiden slå sig ned i Helsingfors.

– Om vi skaffar barn blir det inte här, säger Jennifer.

– Det är helt klart, säger Christoffer.

Jennifer berättar att frisörskan i Södertälje hon går hos har en tonårsson.

– Hon är jätteorolig för honom.

Efter en lite lugnare inledning på 2023 trappades gängvåldet upp i somras. Mycket handlar det om interna uppgörelser inom Foxtrotnätverket, som är ett av de två stora gängen i Sverige. Det andra nätverket går under namnet Dalen. Enligt Malzoff riktar polisen sina insatser främst mot dessa två.

– De har lyckats konsolidera narkotikahandeln och är helt hänsynslösa.

Förutom att gängen rekryterar unga gärningsmän har våldet den senaste tiden även utökats till att systematiskt omfatta anhöriga till de kriminella. Ett exempel är svärmodern till Foxtrotnätverkets ledaren Rawa Majid "Räven", som i en intervju för Expressen berättar om hur hon tror att hon var måltavla vid en av skjutningarna i Uppsala nyligen.

– Nästa steg är att man ger sig på myndigheter, som en polis eller tingsrättsdomare, säger Malzoff.

Hittills har en polis fallit offer för gängvåldet. Sommaren 2021 sköts en polisman i Göteborg till döds.

– Det är lätt att känna hopplöshet. Jag har tänkt de tankarna själva och jag tror inte att det går att stoppa våldet helt. Det vore naivt att tro att man får bort allt våld. Det vi kan göra är att reducera det så mycket som möjligt, säger Malzoff.

Däremot vill Malzoff inte gå med på att Sverige plötsligt skulle ha blivit ett otryggt land. Polisen jobbar bland annat med så kallad gruppvåldsintervention, och enligt Malzoff är endast 1-1,5 procent av de som bor i utsatta områden kriminella.

– Jag vill påstå att Sverige är ett tryggt land att röra sig i. Det är en liten grupp som ställer till med väldigt mycket otrygghet.