En knogjärnsklädd knytnäve träffar en kind, stryptag, samlag under tvång, en vass kökskniv mot en hals, dödshot, föremål som kastas mot huvudet, sparkar mot magen, sex som smygfilmas, knuffar in i väggen och vapen som riktas. Domar från Österbottens tingsrätt ger en skrämmande inblick i österbottniska hem.
I fjol dömde tingsrätten 42 personer för att de misshandlat sin partner. Av de dömda var 30 män och 6 kvinnor. Trots att domarna tecknar en bild av män som brutalt misshandlar sina flickvänner, sambor, fruar och mammor till deras barn dömdes endast fyra av männen till ovillkorliga fängelsestraff.
De här männen var mellan 22 och 52 år gamla.
22-åringen
Det var några dagar innan jul 2021. Mannen satt på kvinnan och tog strypgrepp på henne flera gånger. I ett skede slog kvinnan till mannen med handflatan i ansiktet i självförsvar.
Kvinnan dömdes till 10 dagsböter à 15 euro, sammanlagt 150 euro för lindrig misshandel. Eftersom mannen tidigare dömts för liknande brott dömdes han nu till 5 månader ovillkorligt fängelse för misshandel. Han fick straffet omvandlat till 150 timmar samhällstjänst.
26-åringen
Mannen hade varit på krogen med sina vänner och kom hem vid sjutiden på morgonen. Dottern sov ännu men kvinnan var vaken. Han var arg för hans kompisar hade sagt åt honom att hon varit otrogen mot honom. Efter en stunds gräl tog mannen strypgrepp på kvinnan, först framifrån och sedan bakifrån med armen runt hennes hals.
Kvinnan skrek och kämpade emot, mannen släppte taget precis när hon trodde att hon skulle tappa medvetandet. Då hörde hon att dottern hade vaknat och grät, så hon gick in till henne och försökte trösta henne. Mannen kom efter med en kniv i handen och hotade döda dem båda två.
Sedan hämtade mannen en gasbrännare som han tände och viftade mot kvinnan med. Hon lyckades slå den ur handen på honom, tog barnet med sig och sprang ut på gården. Mannen följde efter och fortsatte att slå och sparka mot henne. Kvinnan lyckades få barnet med sig i bilen och de sökte upp ett skyddshem där de tillbringade en vecka.
Mannen dömdes till tre månader ovillkorligt fängelse för misshandel och olaga hot. Som skärpningsgrund hänvisar tingsrätten till att mannen tidigare gjort sig skyldig till liknande brott.
28-åringen
Paret låg i skilsmässa och bodde inte längre tillsammans då mannen kom hem till kvinnan och deras gemensamma två små barn. Mannen var onykter och uppförde sig hotfullt mot kvinnan inför barnen. Kvinnan försökte få ut honom ur bostaden men han gick i stället till köket och tog två knivar ur kökslådan.
Han hötte med knivarna framför hennes ansikte och hotade att döda henne. Kvinnan hade då ett barn i famnen och det andra barnet gömde sig bakom henne. Sedan föll mannen omkull eftersom han var så berusad, och då drog han ner kvinnan med sig på golvet. Det var då han tog strypgrepp på henne.
I något skede lyckades kvinnan skicka ett meddelande till mannens pappa. Det hela slutade med att 28-åringens pappa kom till bostaden och förde med sig honom därifrån.
Mannen dömdes till sju månader ovillkorligt fängelse för misshandel, olaga hot och hemfridsbrott. Straffet omvandlades till 206 timmar samhällstjänst.
52-åringen
De hade festat i flera dagar och stämningen dem emellan var inte helt bra. Han var sur på henne för att hon inte hade städat, och för att hon var svartsjuk. Bägge hade druckit alkohol. Mannen riktade en miniatyrpistol mot kvinnans tinning och sade att hon inte kommer levande därifrån. Han slog henne i ansiktet och sparkade på henne.
Tingsrätten dömde mannen till 50 dagar ovillkorligt fängelse. Mannen hade begärt att straffet omvandlas till samhällstjänst men tingsrätten ansåg att hans tidigare ovillkorliga domar som han inte börjat avtjäna var ett hinder för att bevilja samhällstjänst.
Lämnade våldsam relation
Jenny är en av dem som utsatts för våld av sin man. Jenny heter egentligen något annat, men tillåts vara anonym för att undvika att hon utsätts för fara.
Hon sitter vid köksbordet i den lilla ettan i Vasa mödra- och skyddshem. Förutom ett köksbord finns här en kokvrå, sängar och ett badrum. Ettan har blivit hennes fristad efter att hon lämnade den våldsamma relationen.
– Jag utsattes främst för psykiskt våld, men under årens lopp övergick det i fysiskt våld och framför allt i hot om våld. Det blev bara värre och värre.
Jenny sänker blicken, drar in händerna i den värmande ylletröjan och höjer sedan blicken igen. Hon svarar lugnt på alla frågor, men väger varje ord på guldvåg. Förövaren finns där ute och även om hon befinner sig i trygghet är det svårt att skaka av sig rädslan som ackumulerats under många år.
– Jag har bitit ihop och hållit allt inom mig.
Till sist gick det inte längre. Jenny samlade mod och anförtrodde sig till en närstående om hurdant liv hon och hennes man levde bakom stängda dörrar. Hon fick rådet att ringa mödra- och skyddshemmet.
– Jag skulle aldrig ha tänkt tanken, men hen fick mig att lova att ringa genast.
Personalen vid mödra- och skyddshemmet svarar i telefon dygnet runt. Personen som svarade när Jenny ringde, bemötte henne med värme och uppmanade henne att söka sig till hemmet.
På mödra- och skyddshemmet får Jenny andrum.
– Nu har jag tid och möjlighet att tänka klart. Jag måste fatta beslut om stora och svåra saker.
"Lagen ger redan möjlighet att ge strängare straff"
Att färre än en handfull av de män som Österbottens tingsrätt dömde för våld i parförhållandet fick ovillkorliga fängelsestraff förvånar inte Johanna Niemi, dekan i juridik på Helsingfors universitet. Hon forskar om våld mot kvinnor.
Redan nu möjliggör lagen i Finland att män som misshandlar kvinnor de är i relation med kunde dömas till strängare straff. Enligt Niemi kan polisen redan i förundersökningsskedet påverka hur strängt straff en misshandlande man kan dömas till.
– Polisen beaktar inte alltid alla omständigheter när ett misshandelsbrott mot en kvinna utreds. Det förbises ibland att våldet är upprepat. Polisen och åklagaren borde fokusera på upprepningen av våldet. Om offret berättar om upprepade gånger, borde man försöka utreda också de tidigare gångerna.
Sverige införde redan 1998 brottsrubriceringen kvinnofridsbrott i samband med våld i nära relationer. När polisen får in en anmälan om våld i en parrelation tittar man genast på om det är första gången eller finns det ett mönster som upprepas.
Finland är med i Istanbulkonventionen, Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet. De stater som är med i konventionen har ett ansvar att lagstifta mot, utreda och straffa könsrelaterat våld.
– Det här har man inte infört i Finland, men vi har haft några fall i Högsta domstolen där man beaktat att våldet varit könsrelaterat när man dömt ut straff. Misshandelsbrott är under allmänt åtal så åklagaren kan överklaga domen om hen anser att tingsrätten dömt ut ett för lindrigt straff.
En ändring av lagstiftningen i Finland vore en bra signal till poliserna, åklagarna och tingsrätterna, anser Niemi. Hon vill också påminna om möjligheten att döma en person att ha fotboja för att förstärka besöksförbud. Det är vanligt med besöksförbud i samband med våld i nära relationer.
– Det förekommer också ofta medling i samband med våld mot kvinnor. Där kan man fråga sig om man i likhet med sexualbrotten lägger för mycket fokus på offret, som förväntas förlåta gärningsmannen. Betoningen borde vara på männen. Man borde utreda hur man skulle kunna koppla organisationer som "Lyömätön linja" (fritt översatt "Män som inte slår" red. anm.) till straffprocessen, förbinder mannen sig till ett sådant program kunde han få en lindrigare dom.
Fallen ökar i Finland
År 2022 kom 11 627 fall, där en kvinna utsatts för våld av en nuvarande eller tidigare partner, till myndigheternas kännedom. Det är 766 fler än året innan. Det här siffrorna gäller hela landet.
I Österbottens välfärdsområde anmäldes 213 dylika fall. Det här är också en ökning. Fallen som kommit till myndigheternas kännedom är 46 fler i fjol än året innan.
I Mellersta Österbottens välfärdsområde har däremot något färre fall än tidigare kommit till myndigheternas kännedom. År 2022 var de 85 och året innan var de 91.
Henna Attila, överaktuarie vid Statistikcentralen, påminner om att mörkertalet är stort.
– Anmälningarna som kommer till myndigheternas kännedom är bara toppen av ett isberg.
Just nu pågår en massiv EU-undersökning om hur könsrelaterat våld tar sig i uttryck i Europa. Genom undersökningen vill EU utveckla en jämställdhetsstrategi, uppnå ett jämställt Europa, förebygga och bekämpa alla former av våld mot kvinnor och flickor och hålla gärningsmännen ansvariga för deras kränkande beteende.
Varje land gör en egen befolkningsundersökning som sedan fogas samman till en större helhet. Den väntas bli klar 2025, men redan nu har en delrapport publicerats.
– I den aktuella jämförelsen har Finland för tillfället den mycket tveksamma hedersplatsen som det för kvinnor mest våldsamma landet i Europa, säger Attila.
Av nästan 5 000 kvinnor i Finland som svarade på enkäten uppgav 52,6 procent, eller varannan kvinna, att de någon gång upplevt psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld av en nuvarande eller tidigare partner.
– Jämställdheten i Finland upplevs vara på en bra nivå, vissa tycker till och med tycker att den är helt uppnådd, men siffrorna säger något annat, säger Attila.
Alla länder har inte lämnat in sina resultat. Resultat från tidigare undersökningar visar ändå att bland de länder som kvarstår är det i princip bara Sverige som eventuellt kan knipa den osmickrande förstaplatsen av Finland.
Varför är Finland ett så farligt land för kvinnor?
– En del av problemet är att det fortfarande är ett så dolt problem. Det är svårt att tackla problemet när det inte talas tillräckligt om det. Det är lätt att tänka att våld i nära relationer handlar om en privatsak mellan människor som man inte vill blanda sig i, men om fenomenet tillåts existera påverkar det människors liv. Det är inte bara våldsoffrets liv som påverkas, utan hela dess närmaste krets. Våldet kan också påverka offrets arbetsprestation, karriärmöjligheter, hälsotillstånd och framtid, säger Attila.
Görs det tillräckligt i Finland för att stoppa våldet?
– Det görs säkert redan en hel del, men statistiken visar att det inte räcker. Till exempel får majoriteten av våldsoffren ingen hjälp, ofta på grund av att de kanske inte vågar berätta för någon om våldet de upplever. Jag tycker att vi måste fundera mer på varför våldsoffer inte söker hjälp.
Katju Aro är verksamhetsledare för Kvinnolinjen, som erbjuder tjänster för flickor och kvinnor som upplevt våld eller är oroliga över våld. Hon håller med Attila om att det kunde göras mer för att hjälpa kvinnor som utsätts för våld.
Som Aro ser det finns det två stora problem som behöver åtgärdas. Det första är att det inte finns tillräckligt med kunskaper om våld mot kvinnor, till exempel inom vården eller polisväsendet. Det här kan i värsta fall leda till förödande konsekvenser – till och med döden.
– Även om en kvinna ber om hjälp är det inte säkert att hon får hjälp, vilket kan leda till att hon förblir ganska ensam med sina problem.
Det andra problemet enligt Aro är att det inte finns tillräckligt med hjälp att få när den akuta fasen är över.
– Att återhämta sig från våld och att återuppbygga en känsla av trygghet tar tid. Om återhämtningen lämnas oavslutad är risken stor för att återvända till ett våldsamt förhållande. För närvarande finansieras inget långsiktigt stöd till våldsöverlevare i Finland.
Aro anser också att det är hög tid för en ärlig diskussion om vilka som drabbas värst av våld i nära relationer.
– Det här är det allvarligaste och mest utbredda våldet, men vi vågar inte tala om att det drabbar kvinnor väldigt hårt och att det är en mycket stark kränkning av kvinnors mänskliga rättigheter.
Aro anser att samhället i det här fallet inte kan närma sig problemet på ett könsneutralt sätt.
– Det är viktigt att vi erkänner att det är ett könsrelaterat fenomen. Om vi erkänner det så erkänner vi även att en stor del av de som begår våld är män. Då inser vi att tjänster måste riktas både till män som begår våld och till kvinnor som utsätts för våld.
I nuläget är det ofta olika organisationer, som Kvinnolinjen, som erbjuder stödtjänster till dem som utsatts för våld och till dem som begått våld.
– Det här arbetet är för närvarande inte samordnat på något sätt. Tyvärr är det nästan så att slumpen avgör om en kvinna får stöd i sin situation. Jag hoppas att vi under de närmaste fem till tio åren ser en förbättring; att den offentliga sektorn aktivt samarbetar med organisationer. På det sättet kan vi bättre ta hand om människor, säger Aro.
Vad tror du det beror på att Finland är ett så farligt land för kvinnor?
– Överlag har vi en ganska våldsam kultur. Vår historia innehåller dessutom flera krig, så också ur ett historiskt perspektiv präglas vår kultur av våld.
Hon tillägger snabbt.
– Men att vi fortfarande har en våldsam kultur 2023 tror jag beror på att vi inte har förmågan att förstå hur allvarligt problemet är. Våld mot kvinnor bagatelliseras och det läggs inte tillräckligt med resurser för att bekämpa det. Vi gör inte tillräckligt för att bekämpa våldet på ett trovärdigt sätt.
Aro nämner liksom Attila den nordiska paradoxen: Det förekommer relativt mycket våld i de länder som beskrivs som de mest jämställda.
– Om vi tror att vi redan uppnått jämställdhet blundar vi för problemen som finns kvar.
Allt fler söker sig till skyddshemmen
På skyddshemmen runtom i landet går det inte att blunda för problemen som våldet för med sig. Enligt Institutet för hälsa och välfärds statistik hade skyddshemmen sammanlagt 5 163 klienter i fjol. Det är 199 personer, eller fyra procent, fler än året innan.
– Hur det ser ut i samhället påverkar skyddshemmen. Nu ser vi till exempel att många lider av ekonomisk stress och att barnfattigdomen ökar. Vi märker också att allt fler känner till vår verksamhet och vet att de kan söka hjälp hos oss. Det leder också till att klienterna blir fler, säger Britt-Marie Hakala, verksamhetschef på Vasa mödra- och skyddshem.
För personalen vid skyddshemmet är siffrorna i statistiken inte bara siffror. Det är människor som ringer på dörrklockan och som väntar på att dörren till tryggheten öppnas. Oftast ringer de innan de kommer, ibland hinner de inte.
Handledaren Pirjo Norrgård säger att hon varje dag är beredd på att precis vad som helst kan hända.
– Kvinnorna som kommer kan ha bitmärken, blåöga eller allvarligare skador. Ibland behöver vi ta dem till akuten först så att de kan få vård för sina fysiska skador.
Ibland är kvinnorna ensamma när de kommer och ibland har de barn med sig. Ibland är det också män som ringer på dörrklockan. Namnet mödra- och skyddshem för tankarna till en trygg plats för enbart kvinnor, men män i nöd är också välkomna att söka trygghet.
I fjol var ändå 91 procent av de vuxna klienterna vid skyddshemmen i Finland kvinnor. Statistiken visar dessutom att 35 procent av kvinnorna som söker sig till skyddshemmen är i åldern 25–44.
– Men våld kan drabba vem som helst, säger Norrgård.
När en kvinna kommer till ett skyddshem tas hon emot av personalen och får berätta om sin situation i lugn och ro. Efter det får hon ett eget rum. Om hon har med sig barn ordnar personalen så att alla får plats i samma rum.
– Rummen är deras alldeles egna revir, säger Hakala.
Vasa mödra- och skyddshem är inrett i varma färger och materialvalen är mjuka. Dagen då vi besöker skyddshemmet spelar radion kända låtar och det doftar gott av lunchen som precis dukats undan.
Lunchen har ersatts av kaffe och pepparkakor och ett barn tittar storögt på handledaren Linda och frågar om hen får lov att ta en pepparkaka.
– Det får du, säger Linda och ger barnet ett varmt leende.
Linda önskar att hennes efternamn inte nämns. Både hon och Norrgård trivs med arbetet på mödra- och skyddshemmet, men de sticker inte under stol med att det tidvis är tungt att möta allt det svåra – särskilt när barn far illa.
– Vi hjälps åt och får mycket handledning. Ingen lämnas ensam med sina tankar, säger Norrgård.
Personalen försöker att göra vardagen så normal som möjligt för dem som söker en fristad bakom de många och låsta dörrarna på skyddshemmet. Om kvinnan känner att hon vågar gå till jobbet är hon fri att göra det. Samma gäller skola och daghem för barnen.
Om det är för farligt för en kvinna eller familj att stanna kvar i sin hemstad är det möjligt att flytta till något av de andra 29 skyddshemmen i Finland.
Hjälper att bädda för framtiden
Under vistelsen på mödra- och skyddshemmet tar personalen reda på vad de kan göra för att hjälpa personen som sökt skydd hos dem. Socialarbetaren Marina Häggback poängterar att varje situation är unik.
– De kan till exempel behöva hjälp med kontakten till polisen, barnskyddet eller socialen. Vi hjälper också till om någon behöver ekonomisk hjälp eller rättshjälp.
Mödra- och skyddshemmet hjälper också till med praktiska arrangemang som boende efter vistelsen på mödra- och skyddshemmet. I fjol flyttade 25 procent av klienterna till en ny bostad efter vistelsen på skyddshemmet.
– I snitt är klienterna här i två veckor. Ibland är de här en kortare tid och ibland en längre. Vi hjälper klienterna vidare, säger Häggback.
Hur vet man om man kan söka sig till mödra- och skyddshemmet?
– Tröskeln att komma till oss är låg. Vi brukar säga att om man funderar på att ringa så ska man ringa. Ibland är det svårt för klienterna att veta om det de är med om är våld eller inte. Vi finns här för att bedöma situationen, man behöver inte göra det själv, säger Häggback.
Jenny är glad för att hon tog mod till sig och ringde mödra- och skyddshemmet. Hon säger att hennes bild av hemmet inte alls stämde överens med verkligheten.
– Jag rår om mig själv och är fri att göra vad jag vill. I många år trodde jag inte att jag klarade mig på egen hand. Det var vad jag sa till mig själv. Nu märker jag att jag visst klarar mig.
Vad som väntar Jenny är oklart.
– Jag vet inget om framtiden än.
Om någon som läser det här befinner sig i en våldsam relation, vad vill du säga till hen?
– Berätta för någon närstående så du inte är ensam med dina upplevelser.
Rösten brister. Jenny samlar tankarna och tar till orda igen.
– Du är värdefull och modigare än du tror. Du vågar söka hjälp. Det finns alltid hjälp att få.
Artikeln uppdaterad 20 december 2023. I en tidigare version stod det felaktigt att 25 000 kvinnor deltagit i EU-undersökningen. 25 000 personer fick möjlighet att delta i undersökningen och nästan 5 000 kvinnor svarade.