"Med en passion för det förflutna och en vision om att bevara det för framtiden, har en enastående insats inom kulturarvsbevarande gjorts i Nykarleby.
Initiativet, grundat och energiskt drivet av Fredrik Liljeström, har blivit en viktig källa till kunskap och inspiration. Genom hans arbetsgrupps dedikation och regelbundna uppdateringar av webbplatsen, har Nykarlebyvyer blivit en skattkista av lokalhistoria."
Så lyder motiveringen till stadens kulturpris som på söndagen delades ut till Fredrik Liljeström för hans outtröttliga arbete och engagemang för Nykarlebyvyer.
Han är både överraskad och glad för priset. Vi andra är överraskade för att han inte tidigare fått priset.
Fredrik Liljeström bor sedan år 1988 i Stockholm, därifrån han också administrerar Nykarlebyvyer. Precis allt material som finns på hemsidan har gått genom Liljeströms ögon och händer.
– Och ändå hittar jag hela tiden nytt material på sidan, som jag glömt att finns där, säger han.
Inte sällan händer det då han googlar för en faktakontroll av nytt material på väg till hemsidan och då han till slut hamnar hos sig själv, eller på Nykarlebyvyer.
Sett till tiden han satt på Nykarlebyvyer, som han började bygga då han var 38 år, handlar det om ett livsverk. Periodvis handlar det om en hel arbetsvecka, eller 40 timmar per vecka, som Fredrik vid sidan av sitt ordinarie arbete som byggnadsingenjör på en arkitektbyrå satt på hemsidan.
Intresset för historia i allmänhet och för Nykarlebys historia i synnerhet är hos Liljeström betydligt äldre än Nykarlebyvyer. Redan som tonåring började han samla vykort från småstaden, en samling som fylldes på då han hittade både antikvariat och auktioner.
– I högstadiet deltog jag i en Arbiskurs i stadens historia, ledd av Bosse Kronqvist. De övriga deltagarna var föräldrar samt mor- och farföräldrar till mina klasskamrater.
Ynglingen Fredrik hängde också mycket på biblioteket där han slukade historieböcker och andra skrifter om småstaden.
– Lantmäterikartor och stadsplaner var också spännande läsning. Liksom böcker om byggnader.
Inspirerad av Leonardo da Vincis ritning och konstruktion av en bro från tidigt 1500-tal leddes Fredrik till ingenjörsstudier i byggteknik, fast intresset för både språk, litteratur och historia var större.
– Jag var och är nog mera humanist än matematiker, medger han.
Redan innan han var klar med sina ingenjörsstudier konstaterade Fredrik att trä-, stål- och betongkonstruktioner inte var något för honom.
I stället drog han på sig blåstället och flyttade till Stockholm där han fick jobb som byggarbetare i ett familjeföretag med österbottniska rötter som renoverade i och omkring Drottningholms slott.
– Att byggjobba i kulturhistoriskt värdefulla byggnader passade mig som hand i handske.
Redan första dagen på jobbet i slottet informerades ungkarlen Fredrik av sina jobbkompisar om att det i grannskapet bodde två ogifta tvillingsystrar – lösa och lediga i den anrika villan från sent 1700-tal som fortsatt hyrs av Slottsförvaltningen.
Ett år senare var fröken Karin Wahlberg och Fredrik Liljeström ett par. I dag bor inte bara familjen Liljeström i den gamla villan som gjorts om till två bostäder. I den andra bostaden bor tvillingsystern, som gifte sig med Folke Sandberg – utsättaren från Bäckby, Esse och som Fredrik Liljeström delade tillfälliga hyresbostäder med under de första åren i Stockholm. Nu bor alla i samma gamla hus och barnen Sandberg och Liljeström är fjärde generationen Wahlberg som bor i samma villa.
– Ja, tänk så det slumpat sig.
På samma sätt slumpar det sig också då nya kontakter skapas och knyts genom Nykarlebyvyer.
– Det är roligt att hjälpa. Det gör livet både enklare och mycket roligare för alla, säger Fredrik om alla de med kopplingar till Nykarleby som han stött på under sin tid i Stockholm och i sitt stora fritidsnöje Nykarlebyvyer.
Också om det är Fredrik som för in allt material till Nykarlebyvyer, är webbplatsen enligt honom inget enmansverk.
– Lyckligtvis har jag haft många medarbetare som bidragit med mängder av material.
Den mesta medarbetaren var Lars Pensar. Stig Haglund har digitaliserat mängder med skrifter. Folke Holmström är en annan som skrivit mycket. Elisabeth Sund har förutom eget material delat med sig av fotografier ur sin far Holger Haglunds omfattande fotosamlingar.
Mats Blomqvist, Margite Enlund, Carl-Johan Eriksson, Peter Gullback, Seppo Kuusinen, Leif Söderlund, Jorma Metso, Mikael Schalin, Leif Sjöholm, Karl O. J. Wenelius och Erkki Finni räknar Fredrik också till de mer flitiga bidragarna.
Alla, inklusive Fredrik, jobbar helt och hållet på ideell basis.
– Men det kostar ju inget att upprätthålla Nykarlebyvyer, bortsett från avgiften för domännamnet och webbhotellet som går på en dryg hundring i året.
Att Fredrik Liljeström fortfarande lägger ner mellan 20 och 30 timmar per vecka på Nykarlebyvyer sätter han fortsatt glad i hågen på nöjeskontot.
Påhejad av Stefan Fors, som lovade ställa upp som medadministratör till Fredrik, har Nykarlebyvyer numera också en egen sida på Facebook.
Och det finns material så det räcker och blir över att dela på Facebook. Den senaste länkchecken Fredrik gjorde på Nykarlebyvyer visar 147 100 länkar, 32 500 filer, varav 9 200 är html och 23 200 jpg, samt 100 övriga filer, 1 300 mappar. Totalt upptar materialet 3,5 GB data.
Skulle man printa ut allt på Nykarlebyvyer handlar det om en imponerande hög av papper eller tusentals sidor, då bara Bircks Nykarlebyhistorik fyller knappt 1 500 sidor.
Men vad händer den dag Fredrik Liljeström, 60 år, lägger av?
– Sidan finns ju kvar så länge någon betalar för domännamnet och webbhotellet. Då är det bara klicka in och ta del av allt som finns på Nykarlebyvyer.nu
Även om Fredrik drog av sig byggoverallen för länge sedan för byte till ingenjörsjobb på arkitektbyrå när han inga som helst planer på att avsluta sitt gedigna hantverk med Nykarlebyvyer.
Tvärtom fortsätter han efterlysa mera material till webbplatsen. Einar Hedströms bok "Min barndoms och min ungdomsstad" trycktes i 1 500 exemplar, av vilka Liljeström fram till augusti i fjol lyckats spåra 125 böcker.
– Jag hoppas hitta fler lyckliga ägare som vill berätta hur de kommit över boken, nämner han som exempel på historier han suktar efter till Nykarlebyvyer.