Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Vaara-Suomi och laahushame har provocerat mig orimligt mycket de senaste åren. Det är ord från mina barns finskaläxor i lågstadiet.

Handen upp den som känner på sig att dessa ord ingår i vardagsvokabulären. Inte ens min finskspråkiga grannes barn vet vad laahushame är. Och visst, själv kände hon till Vaara-Suomi men kunde inte komma på att hon någonsin skulle ha använt det ordet.

Men på årskurs sex ska de finlandssvenska barnen (som har läromaterialet “Juttu luistaa”) känna till att de skogsklädda höjdernas Finland heter Vaara-Suomi på finska.

Så nej, juttu ei todellakaan luista.

Jag vet att det är fånigt att reta upp sig över några enstaka ord. Men i ärlighetens namn känns det helt befängt att barnen pluggar udda ord då de inte vågar använda finska i vardagssammanhang. Varför kan inte undervisningsmaterialet i lågstadiet fokusera på att lära barnen att köpa glass på finska, våga beställa en hamburgare “ilman suolakurkkua” eller veta hur man ber om hjälp på finska.

Som förälder har jag många gånger önskat mindre objektsformer och mer muntlig kommunikation. Strunt samma om det inte blir rätt, men det blir i alla fall kommunikation. Och det viktigaste av allt; tröskeln för att våga prata finska skulle garanterat sänkas.

Och nu vill jag klart och tydligt poängtera att ingen skugga ska falla över de lärare som undervisar i finska. Jag är helt övertygad om att de gör sitt allra bästa med undervisningsmaterialet de har till sitt förfogande.

"Varför finner vi oss i att ungdomar generation efter generation går ut skolan med så bristande språkkunskaper i finska att det påverkar deras studieval och begränsar deras arbetsmöjligheter?"

I mitt jobb har jag många gånger mött unga vuxna som känner sig begränsade på grund av bristande språkkunskaper i finska. Och varje gång blir jag lika ledsen och beklämd för deras del.

Vad är det för fel på upplägget för språkundervisningen då finlandssvenska barn och unga inte lyckas lära sig landets majoritetsspråk under sin skoltid? Varför finner vi oss i att ungdomar generation efter generation går ut skolan med så bristande språkkunskaper i finska att det påverkar deras studieval och begränsar deras arbetsmöjligheter?

Eller är det kanske inte ens meningen att skolan ska förse barnen med tillräckliga kunskaper i finska? Är det rentav en omöjlig uppgift med de veckotimmar skolan har till sitt förfogande? För jag vet inte hur många som berättat att de först i arbetslivet lärt sig finska.

"Som förälder har jag många gånger önskat mindre objektsformer och mer muntlig kommunikation."

Borde vi finlandssvenskar bara inse att vägen till goda kunskaper i finska går genom att aktivt välja finskspråkiga hobbyn, se till att barnet får finskspråkiga kompisar eller att den ena föräldern väljer att tala finska?

Eller finns det någon app som blockar allt annat utom finskspråkigt innehåll på Tiktok och Youtube? Sprid informationen i så fall.

Men jag kan ju i alla fall trösta mig med att den dagen mina barn dansar i sina flamencokjolar i de skogsklädda höjdernas Finland så vet de åtminstone vad de har på sig och var de befinner sig. På finska.