Messias är inte bara tyska tonsättaren Georg Friedrich Händels kändaste verk. Många uppfattar även oratoriet som den vackraste musik som någonsin skapats på denna jord.
Nu verkar det som om Händels Messias har tabubelagts i den finländska skolan. En planerad skolkonsert i Kyrkslätt inhiberades i sista stund förra veckan.
Beslutet fattades av rektorn för skolan då han så sent som två dagar före konserten fick besked om att oratoriets texter handlar om Jesu liv och uppståndelse. Enligt ett direktiv från Utbildningsstyrelsen är skolorna tvungna att varsla vårdnadshavare om alternativ för elever som inte vill delta i tillställningar med religiöst innehåll.
I detta fall blev tiden för knapp, alltså slog rektorn på bromsarna. I det beslutet tros han ha stött sig på att en skola i Tavastehus tvingade en icke kristen elev att närvara på en gospelkonsert.
Det fallet fördes till Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden som rekommenderade att skolan betalar 1 500 euro i skadestånd till den aktuella eleven. Det här skedde 2022.
Undervisningsministern Anders Adlercreutz (SFP) har i ett blogginlägg betecknat förra veckans drama kring Händels Messiasoratorium som en övertolkning av Utbildningsstyrelsens direktiv. Han menar att man inte kan förstå barockmusiken utan att beakta kopplingen till kyrkan, lika lite som att man kan förstå arkitekturen utan insikt om kyrklig byggnadskonst.
Alltså anser Adlercreutz att rektorn ifråga kunde ha försvarat Händels Messiasoratorium som ett led i den för alla elever nödvändiga undervisningen i kulturhistoria. Det här är en tolkning som också får stöd på Utbildningsstyrelsen.
Här säger utbildningsråden Outi Raunio-Hannula och Jaakko Lindfors att konserter, teaterföreställningar och utställningar kan vara del av undervisning som riktar sig till alla. Bra så, men hur går det påståendet ihop med Diskriminerings- och jämställdhetsnämndens beslut om skadestånd till en icke kristen elev på en gospelkonsert?
Bevisligen hör gospelkonserter då inte till de konserter som allmänbildar i Finlands kulturhistoria. Var går gränsen för vad som i dagens läge är rumsrent i skolundervisningen?
I Utbildningsstyrelsens direktiv står att religiösa tillställningar ska separeras från skolans övriga verksamhet, men pappret ger ingen större hjälp om hur religiösa tillställningar ska definieras. Uppenbarligen talar vi om en linje dragen i vatten.
Händels Messias är en del av vår kulturhistoria, men samtidigt talar vi också om en musikalisk berättelse om Jesu liv med allt vad hit hör om förutsägelserna om hans födelse, verksamhet, död, uppståndelse och gudsfolkets frälsning genom honom.
Det mesta i vår rika musik- och konsthistoria har sprungit ur den kristna traditionen. I och med att vi talar om en oskiljaktlig helhet är det tämligen svårt för en skolrektor att avgöra vad som är kulturarv och vad som är religiösa uttryck.
Därför är incidenter av typ den i Kyrkslätt att betrakta som tecken på att sekulariseringen har gått för långt inom den finländska skolan. Det är horribelt att en skola ska förväntas betala 1 500 euro i skadestånd till en elev bara för att man har missat att erbjuda ett alternativ till en gospelkonsert.
Ett barn som utnyttjats sexuellt kan genom domstolsbeslut beviljas en mindre ersättning än så för känslomässigt lidande. Hur rättvist är det?
Ingen människa far illa av en gospelkonsert, inte heller av Händels Messias. Tvärtom finns risk för att samhället åsamkas skada om vi förtränger vårt kulturella arv.
Att sekulariseringen uppvisar den här typen av överdrifter är en följd att vi som samhälle har tillåtit individualiseringen gå för långt. Alla individer har i dag en massa rättigheter, men just inga skyldigheter.
I stället för att undervisningsminister Anders Adlercreutz i en personlig blogg klandrar en enskild rektor för hur han har tolkat Utbildningsstyrelsens luddiga direktiv borde ministern bidra till klarare riktlinjer i en för Finland central fråga.
Individens rättigheter är viktiga. Men ju mer vi ensidigt maximerar dem, desto mer försvårar vi Finlands kollektiva förmåga att överleva som en civiliserad välfärdsstat och demokratisk nation grundad på kristna värderingar.
Den nation som har beröringsskräck med sina egna kulturella rötter har helt enkelt svårare att möta framtiden.
I en färsk analys i ÖT och VBL nämndes oikofobin, det vill säga en rädsla som gör att vissa omfamnar det främmande och förkastar det bekanta. Det som hände i Kyrkslätt förra veckan är ett konkret exempel på att vi finländare håller på att knäcka den kultur som utgör samhällets ryggrad.
Vi ska ogärna fortsätta på den vägen. Det är fatalt om något så vackert och storartat som Händels Messias plötsligt betraktas som nåt katten släpat in och som unga måste skyddas från.
Bakgrund och länkar:
Helsingin Sanomat om att en barockkonsert inhiberades.
Iltasanomats intervju med undervisningsrådet Outi Raunio-Hannula.
Svenska Yles intervju med undervisningsrådet Jaakko Lindfors.
Undervisningsminister Anders Adlercreutz (SFP) bloggtext om kulturhistoria och skolan.
ÖT:s och VBL:s ledare/analys om oikofobin.
ÖT:s och VBL:s artikel om gränsen mellan kulturarv och religionsutövning.